Det som är lite problematiskt med att ha årets modell av cykel är att cykelaffärerna inte har hunnit beställa hem reservdelar. Men Cotswold Cycles hade som tur vad ett ex som de hittade efter att ha letat i 20 minuter. Här håller Tony stolt upp reservdelen:

Inte bara bra på cyklar. Bra på skägg också.

Tydligen är det meningen att växelörat ska gå av, för att rädda resten av växelsystemet. Tyvärr hade cykelbutiken ju bara ett ex, så får vi hålla tummarna att örat inte behöver offra sig för systemet igen.

Cykeloraklet Brian hade absolut gehör för min cykel och gav den 20 minuters ljuvlig service:

Brian tar hand om cykeln.

Växelörat sitter där det ska.

Vi passade på att köpa lite pick-me-ups för det hårda passet framför oss. Proteinbars och energigel.

Johan E, Brian och Joel utanför Cotswold Cycles.

Vid klockan 11:30 kunde vi äntligen lämna Moreton-in-Marsh och ta upp jakten på de andra. Vi beräknade att de hade 2,5 timmes försprång men att de antagligen äter lunch längre än oss.

Klockan är 10. Vi (Joel och Johan E) är i cykelaffären och ska köpa växelöra. Verkar inte helt lätt att hitta. Personalen trooooor de har en ”nånstans”.

Efter att Joels växelöra (tack för glosan Linus!) havererat, har drastiska åtgärder satts in. Vi kommer idag att försöka cykla 13-15 mil. Eftersom cykelaffären inte öppnar förrän 09:30 beger sig i skrivande stund (08:50) en förtrupp bestående av Johan H, Kaj och Erik iväg mot Shrewsbury för att komma fram i rimlig tid, innan det blir mörkt.

Johan E och Joel hoppas på snabb och fungerande service, för att sedan kunna ”köra järnet” med förhoppningen att återförenas med de övriga någonstans längs vägen.

Men hur ska det gå? Kommer cykelbutiken ha den nödvändiga reservdelen? Kommer cykeln bli åkbar igen? Kommer Johan E och Joel att hitta rätt väg utan Eriks kartservice? Kommer förtruppen att förta sig? Hur stor är dagens Fish n’ Chips? Vem äter den?

Frågorna hopar sig, missa inte nästa avsnitt av Professor Drøvels hemlighet.

Peder, en ivrig följare av våra irrfärder, har ju efterlyst en summering av vardera ändalykts status. Så här kommer det, i skala 1-10 (där 10 är lika med ett besök på akuten).
Erik: ”0. Min stuss är gjord av stål.”
Joel. ”3. Hoppas vi får tag på en tvättmaskin snart. Cykelbyxorna behöver det.”
Johan E: ”Över förväntan (2). Den vrinhårda sadeln kompenseras av den framåtlutade hållningen som Terva the third framtvingar.”
Johan H: ”1. Det är inte där smärtan sitter.”
Kaj: ”1,5. Det ömmar men den riktiga känslan kommer först när skinkera åter möter sadelns skinn imorgon.”

Hoppas du är nöjd nu, Peder.

Det är viktigt hur man ser ut på semestern, eller hur? Jag har därför bestämt mig för att ägna ett halvseriöst inlägg åt en alldeles speciell skjorta: den berömda ”Gå ut”-skjortan.

Skjortan som inhandlades år 2006 har nämligen varit med som enda skjorta i min packning på samtliga Cykelsällskapetsemestrar. En klassiker i sammanhanget således.

”Gå ut”-skjortan debuterar på stugfest utanför Åhus på Stockholm-Malmö-resan 2006.

”Gå ut”-skjortan hälsas välkommen vid svenska konsulatet i St Petersburg 2009.

”Gå ut”-skjortan festar med gothare i tyska Göttingen 2011.

”Gå ut”-skjortan är ute och slirar i Oxford 2013.

Vilken enastående kvalitet! Både på skjortan och detta blogginlägg.

Vid middagsbordet i Moreton-in-Marsh tänkte jag att det var dags att debutera med ett faktaspäckat inlägg, för er bloggläsare som efterfrågat ”kunskapsbloggande” i berömd Cykel-sällskapetstil. Nu kör vi:

Countyt Cotswold har fått sitt namn av att de här inte förvarade sina får i fållor utan i stugor (cots). Wold betyder kulle och då landskapet är extremt kulligt, blev Cotswold ett naturligt namnval. Cotswoldullen är extremt dyrbar. Dessa långhåriga får ger ifrån sig något som ofta kallas för ”poor mans mohair”.

En skock med Cotswoldfår. Den bä-ä-ä-sta bilden jag hittade.

Återkommer!

Det har varit en händelserik och framgångslös dag. Vi har bara tagit oss fem mil istället för tio, vilket beror på lite olika orsaker. Till att börja med fick vi enorm hybris på väg ut ur Oxford, som är universitetsstad och därmed cykelaffärstät. Johan E behövde nya cykelväskor (hans gamla Yosemite från Biltema var för stor och slog in i ekrarna på den nya fina Meridan) och vi andra köpte också på oss massiva mängder utrustning. Detta fördröjde vår start.

Beeline Bicycles i Oxford, en mycket välsorterad cykelbutik med grym service.

Johan E är extremt nöjd med sina nya dyra röda vattentäta cykelväskor och fixade cykelskor.

Klockan var tolv när vi äntligen rullade genom det vackra Oxford på väg västerut. Vår väg ut ur staden drogs upp av Google Maps som föreslog en rutt längst en kanal.

Vägen var visserligen var bildskön med prunkiga kanalbåtar ”all over the place” men dess underlag förbjöd högre hastigheter. Någon gång på 60-talet hade antagligen någon borgmästare låtit cementera vägen men nu bestod den av grus och vassa stora cementskärvor. Joel som kör tunna däck låg lägst bak i ultra-rapid och svor över britternas brist på kvalitetskänsla.

Svordomarna i kombination med en mycket sakta joggande tant med hund fick Johan H att skratta högt. Men vid kanalen trivdes inte bara Oxford-borna utan även en stor mängd insekter. Vegetarianen Johan svalde genast en fluga och stannade för att (förgäves) få upp den ur halsen.

Flugan kämpar för sitt liv. Johan också. Ljudeffekterna från Johans hals lät som Fenris Vargen (han hette så va Jon M?)

Väl borta från kanalen ångade vi på mot Woodstock och insåg att vi missat Woodstock-festivalen med två dagar. Surt. Vi käkade lunch på en trevlig restaurang som hette The Woodstock Arms. Här beställde jag en Fish n’ Chips som om möjligt var ÄNNU större än gårdagens Gädd-size. Kolla här Peder:

…och större än Edward Bloms lever.

Efter lunch fortsatte vi vår resa mot Worcester och tillryggalade c:a tre mil innan nästa tillbud dök upp. Joel, som genom hela resan hållit sig på det större drevet framtill växlade på skojs skull ner i en uppförsbacke. Men det var för sent. Belastningen var för stor och ett stag på växelsystemet sprack.

Med ingen chans att laga det själva, långt till vårt mål och kvällning på ingång såg det mörkt ut. Då visade England sin goda sida, blåste i ett slag bort den av kassa vägar uppbyggda anglofobin och såg till att polisen Ken Fowley cyklade förbi och stannade till för att hjälpa till.

Dagens stora hjälte Ken Fowley.

Och som han hjälpte till. Han cyklade med Erik, Johan och Kaj till sin hemstad Moreton-in-Marsh, visade snyggt upp hur man kraschar ned med cykeln i en bäck (”I have a Gremlin in my head, I always fall here”) hjälpte oss hitta hotell, tog sin bil tillbaka och hämtade upp Joel, körde in honom till stan, åkte tillbaka för att hämta upp Johan H. Sen avslutade han det hela snyggt genom att visa oss stans bästa cykelaffär (öppnar imorgon 09:30) och som grädde på moset gav han både mig och Joel en varsin cykeltröja. Min från hans förra cykelklubb och Joels från den nuvarande North Cotswold Cycling Club.

Johan H väntar på att Ken ska komma och rädda honom och Joel med sin bil.

Dagens cykling gick ju sådär. Några mil blev det ju i alla fall. Men det kunde ha varit mycket värre. Vilken jävla tur vi hade att Ken var ute och cyklade just där och då Joels växelsystem beslutade sig för att krascha.

Jag och Joel i Kens gamla kläder. Vilken duo!

Frukostidyll i Victorias lägenhet. Mums!

Hennes hemlighet var att hon gömt besticken i lådor i matbordet. För er som undrar alltså.

Dagen började yrvaket på Marriot utanför Slough. Vi intog en frukost värdig Edward Blom, bestående av yoghurt, bacon, rösti, specialbeställd omelett av egen kock, croissanter och minimunkar. Efter en sådan praktstart var energin på topp och därför var turen längs kanalen en lätt match.

För mig, som nybörjare (de andra kallar mig ”prospect” i sann MC-klubb-anda) var det här den första långcyklingsdagen. Det gick rätt så fint halva sträckan och precis som Erik skrivit förut intog vi lunch på en pub längs vägen.

Efter lunchen på Golden Cross, även den värdig Edward Blom, hoppade jag på silverhästen a.k.a. bullitt med ny energi. Trodde jag. Eftermiddagens sista fem mil var en ensam resa. En inte så trovärdig förklaring är att det helt enkelt var för att kolla in det fina engelska landskapet (väldigt fint!). En mer rimlig förklaring är att undertecknad inte haft samma förutsättningar som övriga, som tidigare cyklat kors och tvärs över Europa.

Snart var det dags för resans första punktering. Joel, som kör med räsercykel (tunna däck), fick kapitulera efter en längre sträcka på en vacker grusväg. men han verkade van. Från punktering till att vi var igång igen tog det bara sex minuter.

Det mest minnesvärda för mig att tala om är den genväg som jag smart nog tog över en stor grässlätt för att försöka komma ikapp övriga gänget. Genvägen fungerade perfekt och med stolthet defilerade cykelsällskapet i samlad trupp in i Oxford.

Efter en välbehövlig dusch i en hyrd ”flat” (vi hyrde denna lägenhet via Airbnb) bar det av till närbelägna Coco café för pizza och den lokala alen Old Hooky.

Cykelsällskapets gamla kompis Kevin Fortune (som också mötte de andra i München för två år sedan) hade tagit tåget från London tillsammans med sin tjej Kiriay Mackie för att träffa oss. Kul! Både Kevin och Kiriay var på partyhumör och efter middagen började de beställa in de i England så populära Jägerbomberna (Jägermeister och Redbull)

-”Jag kommer aldrig glömma denna gränslösa kvinna” tänkte jag när hon snodde en blomvas på vägen från puben.

Efter Coco café ramlade vi vidare till fyra andra pubar i Oxford centrum och provade lokala öl. Jag har lärt mig under det senaste dygnet att alla i Cykelsällskapet (nu även jag) registrerar alla druckna öl i appen Untappd. Passar bra på den här resan.

Det sista stället vi gick till, The Crown, hade allt vi behövde. Öl och Jäger. De hade till och med infravärme. Oxford är nämligen kallt. Efter det kändes allt perfekt. Klockan var halv elva och vi bestämde oss för att gå hem. På vägen hem stötte vi på ett Sainsbury’s Local (mataffär). Där köpte vi frukost bestående av ost, chips, Kit Kats och lite till. Hej igen, Edward Blom!

Denna underbara matfest fick undertecknad att glömma morgondagen som kommer att bestå av tio mil cykling. Det kommer säkert att regna. Och. Vi har inget boende fixat imorgon.

Hård dag för hårda män.

God natt.

Just det #1: en punktering totalt hittills.
Just det #2: inga problem med våra ändalykter än. Får se imorgon.
Just det #3: vi har tillsammans hittills ätit 5 pizzor, 3 fish n’ chips, en hamburgare och en lasagne. Och några chips.

Här kommer en bildkavalkad:

Det går ganska bra. Dagen började med en idylliskt vacker cykeltur längs en kanal i ca två mil.

Vi stötte på en del väghinder men inte värre än att vi använde oss av taktiken från Mora Träsks ”Tigerjakt”.

Blue Man Group och ett fallet träd som blockerar vägen.

Halvvägs till Oxford blev vi hungriga och när vi såg en pub med svenska flaggan som logga fattade vi att det var dags att stanna.

Vi lassade i oss en varsin sådan här. Fish n’ Chips är det nya schnitzel.