Joels epilog

– ”Allt har sin tid”, sade Anders Herrlin, basist i Gyllene Tider, när han 1985 hoppade av gruppen, och därmed splittrade den*. Som ni vet turnerar och släpper Gyllene Tider fortfarande skivor och fyller folkparker som aldrig förr.

När Johan, Jonas och jag kom hem från St Petersburg i juli 2009 var jag oerhört osäker på om det skulle bli någon mer Cykelsällskapetresa för min del, men precis som Gyllene Tider har vi återuppstått gång på gång. Och varje gång (till skillnad från Gyllene Tider) blir det faktiskt roligare och bättre! Första gången, när Jonas och jag 2006 cyklade Stockholm-Malmö via Karlstad och Göteborg, var det distansen som var den stora utmaningen. Nu vet min kropp om att det är möjligt för ”vem som helst” att cykla 10 mil om dagen, bara man är beredd att låta dagen vara ganska lång.

Istället har utmaningen blivit att förnya sig, hitta oväntade vändningar, och att faktiskt använda cykelresan också som en reportageresa. Jag har alltid älskat att skriva, och det kollektiva bloggandet är lika viktigt för mig som att kroppen får sin dos av smärta. Därför bekänner jag mig också till de som bejakar vardagsmisär. Tillexempel var min första tanke när min cykel gick sönder utanför Moreton-in-Marsh inte ”helvete” utan ”blogginlägg”. Och otaliga är dessa exempel på när det som hade brutit ned den vanlige resenären istället fungerar upplyftande och som en källa till inspiration och glädje.

För att den här resan skulle kunna bli av, med fem deltagare kombinerat med alla de förpliktelser som fyller vuxna mäns liv, var vi tvungna att passa in den mellan midsommarafton (pga sociala strukturer och kulturella förutbestämda handlingar) och Vansbrosimmet (där jag var anmäld pga samma orsaker). Detta ledde till att jag efter tre utekvällar i rad, och en sömnlös Ryanair-flight hem, återigen skippade den välbehövliga skönhetssömnen och gick upp 04:30 för att ta bussen i 4,5 timme till Vansbro på söndagen. Där lyckades jag (med lillbrorsans hjälp ska sägas) komma i en hyrd, alldeles för liten våtdräkt, och simma 3 km i 16 gradigt vatten på en timme och 9 minuter. Efter mat var det dags för 4,5 timmas resa hem igen.

20130707-204552.jpg
Is there a new fashion going on in Vansbro? Simkläder är bevisligen ÄNNU snyggare än cykelkläder, eller hur?

Med hjälp av Vansbrosimmet lyckades jag antagligen höja min Vardagsmisärskoefficient till max och hoppas därmed kunna roa ytterligare en bloggläsare eller två. Själv skrattade jag åt det hela redan i maj när vi bokade resan.

Också jag har några filmer och hittills opublicerade kort, de allra flesta är panoramabilder. Klicka på bilden för att få upp dem i större format:

20130708-175822.jpgUtsikt från Pontcysyllteakvedukten åt ena hållet.

20130708-175410.jpg
Utsikt från Pontcysyllteakvedukten åt andra hållet.


Dåligt experiment: ”Kaffe med mjölk”-bomb i Justin’s Gaf.

20130708-180707.jpg
Trickfoto i Dublin. Vi har alla samma exemplar av tropikhatten på oss i ett misslyckat försök att skapa en referens till Bröderna Dal.

20130708-181255.jpg
Kaj och jag kollar vem som kan vara mest lik Anita Ekberg (i la Dolce Vita) på Guinness Storehouse. Vem vinner tycker ni?

20130708-181207.jpg
Erik [Gear:ik] och Johan [Spindeln] firar dagens strapats till Dundalk med en varsin tekopp Paddy.

När det gäller vikten då? Jo, just innan resan hade jag på ett och ett halvt år lyckats tappa 11 kg (från 87 till 76) och därmed nått samma vikt som sista året i gymnasiet. En morgon var min vikt nere på 75,5 kg vilket gjorde att jag för första gången på 14,5 år hade en vikt som enligt BMI-tabellen pekade på normalvikt. Efter att ha ätit frukost ansågs jag dock överviktig igen…

Jag måste ha en sensationellt låg metabolism, för nu har jag på tre veckor cyklat ca 150 mil (Vätternrundan + cykelsemester + förberedelser) och simmat Vansbrosimmet. Men ändå har jag gått upp 1,5 kg.

Eller så gillar jag öl. Tydligen har jag druckit 43 olika ölsorter under de 12 dagarnas vistelse på These Islands. Och vissa var goda nog att drickas två gånger.

Eller så är det svårt att äta nyttigt som vegetarian (som äter fisk ska tilläggas) när man åker runt på en tvåveckors pubrunda. Det finns inte supermånga alternativ att välja på: Fish n’ Chips (pommes frites) Veggie Burger & Chips, Macaroni & Cheese, friterad choklad, etc etc. Dessutom är det bara i Storbritannien som världens godaste crisps (potatischips) finns – de med salt & vinäger (Estrellas försök här hemma är ett mjäkigt misslyckande).

Avslutningsvis vill jag säga att jag är oerhört glad att ha fått vara en del av Cykelsällskapet, i alla dess inkarnationer fram till idag. Kanske blir det fler resor, kanske var det här den sista? Hur överträffar vi egentligen det här? Var ska vi åka, när ska vi åka, och vilka ska med nästa gång? Frågorna är många och Anders Herrlin hade både rätt och fel när han splittrade Gyllene Tider.

* ”Allt har sin tid” återfinns också i kapitel 3 av Predikaren (Bibeln) i formen ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.” Men det finns ju inget som säger att man inte kan ha flera företag i rad med liknande affärsidé.

1 tanke kring ”Joels epilog

  1. Det måste vara ölen, som sagt.
    Eller så tog du bort för lite skägg…

Kommentarer inaktiverade.