månadsarkiv: juni 2013

Dublin-Dundalk

Med tunga hjärtan skickade vi hem WAGsen imorse. Det bar oss emot men det var också dags att åka vidare på vår odyssé. Den kom dock av sig omgående då vi låste in oss i garaget. Efter diverse flyktförsök och en hel del väntan löste det sig och nu var vi på väg igen. Vi hann dock bara tre meter innan Johan E fick punktering. Med den ordnad på mejade vi vår färd ut ur Dublin. Man måste ändå ge irländarna att de vet hur man drar en rak väg. På hela dagen har vi nog inte svängt mer än tio gånger.

20130630-224937.jpg
Raka spåret.

Efter c:a en timme stannade vi och åt lunch på ett ställe som lyckats med konststycket att eliminera all smak ur sin mat. Detta kompenserades av att mängden som varje portion bestod av var av Edward Blomska mått. Se bara:
20130701-081530.jpg
Mums!

Ungefär halvvägs mellan Dublin och Dundalk ligger staden Drogheda som bäst beskrivs med färgerna brunt och grått. För att ytterligare rama in stämningen bjöds vi på ett skyfall och fick söka skydd i en livsmedelsbutik.

20130630-224929.jpg
Men det var inte bara regnigt och grått.

När regnet lättat körde vi vidare och kom fram till Dundalk vid sexsnåret. Vi checkade in på Fairlawn BnB, som såg ut som Rikets sal.

20130630-224944.jpg
”Välkommen in, mina barn.”

Fairlawns personal rekommenderade oss att besöka baren Sexton för kvällsmat, vilket vi gjorde. Det var raka motsatsen till dagens lunch. God mat, trevlig personal och sammandrag av dagens matcher i Hurling samt Gaelisk fotboll underhöll oss hela kvällen lång. I morgon kör vi till Belfast.

PS. Vi passade också på att städa Justin’s gaf, något som antagligen inte gjorts sedan Påskupproret 1916.

Vi får spons

Detta är ju inget som inträffat just precis nu (utan snarare strax innan resan) men det är först nu vi behandlar ämnet. För första gången någonsin har cykelsällskapet fått en sponsor!

Glasögonmärket Oakley var snälla nog att donera fem par Radarlock Path som vi använder när vi susar fram längst vägarna. De är kanske inte av en modell som någon av oss skulle välja att bära på stan men för cykling är de ypperliga. De håller insekter borta från ögonen, dämpar vinden när vi susar fram i otrolig fart och funkar även bra mot piskande regn. Dessutom kan man byta linser efter rådande ljusförhållanden. Som du (kanske) ser här på bilden har vi fått svarta och röda glas.

20130630-101204.jpg

Tack, Oakley.

Navigera som cykelsällskapet

Vi har fått in en hel del frågor från er läsare om våra smarta tekniklösningar som gör vår resa möjlig. Tackar som frågar. En av de största utmaningarna på en sån här resa är navigering och det ska jag berätta lite om nu.

Eftersom vi reser lätt så sköter vi allt digitalt med våra mobiler och det gäller också navigering. På min iPhone 5 kör jag Runkeeper för att registrera vår resa (tid, längd, rutt, osv). Dessutom använder jag den för att hitta vägen till nästa mål.

Vi letar oss fram i princip uteslutande med hjälp av Google Maps cykelvägbeskrivningar. Tyvärr finns dessa ännu inte i iPhone-appen utan jag använder deras mobila webb-app istället. Den funkar bra förutom att den är lite instabil och kraschar ibland.

Vanligtvis plockar vi fram en första vägbeskrivning på hotellet där vi har wi-fi och sedan kör jag med 3G-data aktiverat för att det ska funka under dagen. 3G-data har ju länge varit svindyrt i utlandet men nu är priset hos Telenor som jag har 79kr per dygn och delat på fem blir det ändå värt det.

Allt detta är egentligen lite för mycket för iPhonens batteri, så för att kunna köra en hel dag har jag köpt ett extrabatteri som kopplas in via den vanliga iPhone-sladden och kan ladda telefonen tre gånger. Batteriet laddar jag på nätterna i ett vanligt vägguttag.

20130629-210734.jpgExtrabatteri. Praktiskt!

För att alltid ha telefonen till hands har jag skaffat en iPhone-hållare. Hållaren sätts fast på styret och ett speciellt skal till telefonen gör att den går att fästa i hållaren. Smidigt!

20130624-105852.jpgHållaren som sätts fast på styret

20130624-110044.jpgiPhone-skalet med grej som gör att telefonen går att sätta fast i hållaren

20130624-110052.jpgSåhär sätter man fast telefonen…

20130624-110059.jpg…och såhär ser det ut när den sitter fast

Men, tänker ni. Inte kan väl telefonen överleva en storm när den sitter sådär? Blir den inte totalförstörd vid första regndroppen? Jo, det skulle den bli. Men det är inte direkt första gången vi cyklar hundra mil genom en europeisk stormakt, så vi har förberett oss med ett vattentätt alternativ som också går att fästa i hållaren på styret.

20130627-110659.jpg
Såhär ser det ut, det vattentäta fodralet

20130627-110706.jpgIn med telefonen like so

20130627-110721.jpgKlar att användas!

Lätt, eller hur? Måste säga att jag är extremt nöjd med setupen såhär långt. Google Maps leder oss på lite konstiga vägar ibland men i stort har det funkat väldigt bra och med lite sunt förnuft kan man välja alternativa vägar på egen hand om den föreslagna känns dålig på något sätt. Runkeeper funkar i stort sett felfritt och med extrabatteriet kan jag hålla telefonen igång från tidig morgon till sen kväll utan att behöva tänka på att spara på kraften.

Vi är inlåsta i ett garage

Dublin 1, Cykelsällskapet 0. Efter att ha lämnat Justin’s gaf åkte vi ner till garaget för att hämta cyklarna. Vi glömde dock ta med dörröppnaren och lappen med koden så ingen av utgångarna är användbara. Vi får inte heller tag på Justin. Bra start.

Fast om du läser detta så förstår du nog att det har löst sig. Nu kör vi!

Dags att dra vidare

Nu lämnar vi Dublin och cykelsåpan återgår från att ha fungerat som partyblogg till att bli den sportjournalistiska kvalitetsprodukt ni känner igen så väl. Innan vi tar av oss partybootsen har vi två bilder från gårdagskvällen som vi ändå vill dela med er:

20130630-095355.jpg
Jay-Jay (Kaj) och Jerry (Erik) hittar favoritpuben. Notera den tredje ”personen” i bilden.

20130630-095711.jpg
Molly Malone har korgarna fulla med Johan.

Linda och Johanna har just åkt till flygplatsen (snyft) och vi försöker städa lite i Justin’s Gaf*.

Idag ska vi cykla till Dundalk som ligger åtta mil norrut. Det blir nog ingen lek.

*Gaf = an irish way and hip way of saying house

”lets all go to my gaf”
”gaf party!!”
”free gaf”
”your gaf is huge!”

Guinness is Good for You

Jag (Johan H) är ny i gänget, i alla fall som cyklist, men känner mig ändå helt hemma i allt som sker. Nu har jag fått uppgiften att redogöra för vad vi gjort idag. De andra har börjat festa, jag jobbar jag…

Cykelsällskapet skapar inte bara rubriker, gags och odödliga blogginlägg. Vi har också ett stort ölintresse. Det yttrar sig varje dag genom att vi vid 11-tiden börjar checka in alla öl vi dricker i appen Untapped (installera appen och följ användarna jbergqvist, Kaj, smoltski, eriklindgren och hardstedt för att kolla all öl vi dricker). Vi går också och besöker bryggerier om vi har chansen.

I Dublin ligger världens kändaste bryggeri: Guinness. Klart vi gick dit. Bryggeri-touren var mycket uppstyrd och byggnaden spektakulärt inredd. Eller som Erik uttryckte det: Bryggeri-tourernas Riverdance.

Först en liten grundkurs. Ingredienserna i öl är:
20130629-205951.jpg
Malt

20130629-210001.jpg
Humle

20130629-210014.jpg
Jäst

20130629-210028.jpg
Vatten

20130629-210354.jpg
Cykelsällskapet skapar legendarisk Guinness-reklam.

20130629-210420.jpg
Klart både Johan E och Joel ställde upp som frivilliga när det gällde att provhälla Guinness.

20130629-210102.jpg
Hela klassen på Guinness fick godkänt. Nu kan vi alla hälla upp en på rätt sätt.

20130629-210442.jpg
Kaj gav sin upphällning 3/5 i Untappd. Inte så dåligt som det låter.

Resans kanske största panik utbröt då Kaj inte lyckades checka in sin öl på färjan till Dublin och därmed gick miste om en utmärkelse. Untappd borde komma med en varningstext!

Efter att ha diplomerats i ölhällarkonsten tänkte vi gratulera oss själva. Det gjorde vi genom att vänta på en hiss i ungefär 20 minuter. Sedan åkte vi upp till Guinness’ Gravity Bar och njöt av Dublins första solglimtar sedan vi anlände. Utsikten, ölen och sällskapet var mycket angenämt.

20130629-212939.jpg
Tänk er det här i 360 grader.

Hur följer man då upp detta? Vi gick till en italiensk restaurang och åt och drack och drack och åt. Joel gjorde en Erik och blev inte mätt. Så han beställde in en massa ostar men fick ingen parmesan. Det gjorde honom väldigt missnöjd. Hans humör lyftes inte förrän han fick in eftertraktad ost. Men då glittrade hans ögon likt, återigen, Eriks när denne får lite ny gear eller, i detta fall, en kaka.

På väg från restaurangen såg vi en man med detta imponerande hårsvall.

20130629-213806.jpg
Hej.

Nu sitter vi i Justins gaf och dricker Captain Monster igen.

Live from Dublin: The WAG Report

Det är med darrande händer följande inlägg skapas. Skakande små fingrar valsar över tangentbordet. Vi känner pressen (WordPressen) att som första WAGs i cykelsällskapets cykelhistoria få skapa sällskaplig historia och blogga i sällskapets sällskap.

Så hur mår de då, egentligen…
Vi skulle säga bra. Utmärkt till och med. Joel mår särskilt bra nu när han fått äta parmesanost. Innan var han mer Munchkompatibel:

20130629-213340.jpg

Vi vaknar i en ungkarlslya som normalt bebos av herr Justin Sanitär Olägenhet:

20130629-211638.jpg
När fötterna rör sig över heltäckningsmattan gör man bäst i att hålla andan. Vem vet vem som bor i molnet och vad som väcks vid varje steg?

Trots att ytterdörren knappt går att låsa känner vi oss trygga efter att Kaj på pedagogiskt vis gett oss instruktioner för bästa spolteknik på toaletten.

Johan H offrar sig och sover i vad som mest går att likna vid en sandsäck och Johan E har stenkoll/ungefär
på hur länge äggen kokat.

Det här har vi hunnit med under dagen (hittills):
20130629-210929.jpg
Vi förvånas över hur gott det är med Guinness

20130629-211011.jpg
Lär oss hälla upp ovannämnda dryck OCH får diplom…

20130629-211353.jpg
…vilket vi är väldigt stolta över.

20130629-211447.jpg
Det har varit en härlig dag som är långt ifrån över.

Vi har knockats av deras brothers love och kommer därför odla skägg. Härmed bjuder vi nu in oss till nästa års cykelresa.

Over and out.