Peder, en ivrig följare av våra irrfärder, har ju efterlyst en summering av vardera ändalykts status. Så här kommer det, i skala 1-10 (där 10 är lika med ett besök på akuten).
Erik: ”0. Min stuss är gjord av stål.”
Joel. ”3. Hoppas vi får tag på en tvättmaskin snart. Cykelbyxorna behöver det.”
Johan E: ”Över förväntan (2). Den vrinhårda sadeln kompenseras av den framåtlutade hållningen som Terva the third framtvingar.”
Johan H: ”1. Det är inte där smärtan sitter.”
Kaj: ”1,5. Det ömmar men den riktiga känslan kommer först när skinkera åter möter sadelns skinn imorgon.”
Hoppas du är nöjd nu, Peder.
Nöjd! Vill dock veta var den riktiga smärtan sitter, vad man gör åt: den – samt! Ha någon sorts inventory eller gear talk-inlägg angående just prevention av åkommor etc, baserat på er tidigare empiriska forskning i ämnet. Fan, ni har cyklat en del. Haft ont en del. Nåt har ni väl lärt er? Jobbar ni dubbla cykelbyxor? Svettabsorberande gel? Byxor med rövkuddar? (jag såg en tjaj som proffscyklade förbi bilen häromdan, hon hade såna till sin EXTREMT beniga minimala ”sadel” (hon kunde i regel lika gjärna haft mittstången som sittdel.
Intresserad! Mer behind-the-scenes, mer våndor. Krämpor. Och vägen tillbaka. Alla älskar ett Karate Kid-narrativ.
Sen MÅSTE ni börja skriva (VARJE) blögginlägg med VEM det är som skriver. När ni skriver i jag-form, och det först två stycken in går att skönja vem det är som skriver, blir det lite dåligt flöw i läsningen va. PÖSS och tack för underhållningen!
OBS jag pränomererar via RSS i Mail. I see EVERYTHING.
Fasen, jag får ont bara av att cykla till jobbet (16km), och då har jag ändå rövkuddebyxa!
Är också intresserad av tekniken, mest för att jag är så osäker på min egen. Ni som har bångstyriga cyklar, kör ni med raka eller lite böjda armar? Vad är rätt/bäst?
Kära Linus! Johan E kör uteslutande lätt böjda armar i mellanläget. Vad de andra gjorde intresserar mig icke, det var ju för bövelen typ två år sen!