I morse när vi skulle dra från The Old Mill kom jag (Johan H) på den grymma idéen att pumpa cykeln lite. Då uppstod problem eftersom Kajs nya proffsiga pump (som han köpt eftersom han glömt den han fått av mamma Ethel hemma – igen!) hade kompatibilitetsproblem med mina ventiler. All luft försvann så fort jag försökte ta bort pumpen. Efter att fem man hjälpt till att pumpa min cykel i ca 30 minuter så kunde vi dra iväg.

Handy-men – Messiah!

Sen började vi cykla. Det var uppåt direkt, vi skulle över bergen för att cykla längs kusten, helst i solsken. Det var extremt snyggt landskap nedanför oss så uppförsbackarna kändes klart värda besväret.

På toppen av kullen.

Vi cyklade på rätt så bra och nådde Rhuddlan precis i tid för 11-fikat. Vi tajmade också helt nybakade scones med grädde och sylt på ett kafé.

Allas era favoritgräddbakelser äter igen.

Under fikat började det regna och vi satte av mot Rhyl vid kusten. Vägen gick igenom ett stort deltaområde fullt med boskap. Vid en grind mötte vi en skock vänliga kor. Det var även en tjur i sällskapet vilket gjorde oss lite halvnervösa. Men det gick bra.

Mu.

Muu.

Muuu. Sa jag!

Kaj tackar för visad hänsyn.

Vi körde på i regnet och kom tillslut fram till kusten. Det var dags för lite segergester.

Helt naturliga poser vid vatten.

Lyx-Jerry är vrinnöjd.

Regnet fortsatte piska oss och motvinden var hård men det är lyckligtvis cykelväg längs hela den milsvida sandstranden. En gång i tiden var det här ett av britternas favoritsommarresemål. Efter ca en timme nådde vi det nedlagda Victoria Peer. En tragisk men vacker byggnad som nu var nedlagd och avstängd.

Man fattar ändå att spanska solkusten konkurrerade ut det här vädret. Lätt.

Stängt. Väldigt stängt.

Efter ytterligare en halvtimme var det dags för lunch. Vi hittade en pub med äcklig mat och otrevlig service i Rhôs-on-Sea. Det ligger typ här:

Hörs sen!