…eller ”Blowin’ in the Wind

Idag var dagen när vi var tvugna att cykla de ca 12,5 mil som återstod av vägen till Holyhead för att imorgon hinna med den färja som vi bokat och betalt för i förväg. Idag var också tredje dagen på rad vi behövde cykla dryga tolv mil på en dag. Idag var dessutom dagen då ett riktig jävla oväder drog in över Wales.

Vi hade oddsen emot oss men vi fixade det. Fika med nybakade scones på förmiddagen förbyttes till mil efter mil längs den Walesiska kusten i piskande regn och stenhård motvind och middag på stående fot på en take-away chinarestaurang.

Hål i väggen med mat.

Vi spexar framför menyn. Några mer än andra.

På chinarestaurangen såg vi också till att prova den brittiska delikatessen ”Fried Marsbar” (ja, alltså en Mars i frityrsmet. Friterad givetvis). Vi tänkte att om vi någon gång skulle äta den och överleva så skulle det vara idag (med den förbränning vi fått upp). För att ändå vara på den säkra sidan så delade alla fem på två stycken.

Det var (faktiskt) väldigt gott

På vägen cyklade vi också förbi den fina staden Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch. För att kunna komma vidare i livet valde vi att kalla stället för dess korta namn: Llanfairpwllgwyngyll.

Här är två snabba foton. Vi minns inte riktigt varifrån på vägen, eftersom vi var rätt så knäckta av vinden.

En snygg borg.

En fin hamn.

När vi tillslut var framme vid halv tio-tiden, efter att ha kysst marken utanför vandrarhemmet i Holyhead, gick vi ner på stan och tog en öl på en pub och åt pizza på en pizzeria. Sen gick vi hem. Imorrn blir det 8:55-färjan till Irland och vi känner ingen större sorg när vi nu lämnar Wales bakom oss.

”Gör nåt kul så tar jag en bild till bloggen”

Joels fötter var lite renare än hans ben, efter en hård regnig dag vid kusten