Utvilade och fräscha, efter att ha firat Kajs födelse kvällen innan, satte vi oss klockan 07:30 i en förbokad Black Taxi. Vi ville också hinna med lite turistande och att förkovra oss i landets/stadens intressanta och komplicerade ”bagage”. Sam, vår chaufför och guide, gav oss en väldigt intressant historielektion om ”the troubles” – den mest intensiva perioden i konflikten i Nordirland som påbörjades 1969. Sedan 15 år råder nu vapenvila och tillståndet är väldigt fredligt.

Vi åkte runt i gamla bostadsområden/getton där båda sidor målat väggmålningar för att hedra omkomna och mana till strid. De ofta absurda motiven blev ett bra stöd till en komplicerad historia med många svängningar. Vår guide Sam, svarade bra och ärligt på våra frågor. Han hade själv nära vänner och släkt som dött i konflikten. Uppfostrad som protestant hade han numera avsagt sig all religion, eftersom ”it just means trouble”.

I mitten av flaggan – Ulsters röda hand, en symbol för regionen Ulster som användes av Unionisterna. Man önskade sig en region fri från Irland (helt fri från katoliker).

Unionisternas/protestanternas Jack Coulters porträtt.

Nationalistiska/katolska Sinn Féins högkvarters husvägg på Falls Road i Belfast, med Bobby Sands porträtt.

Tack för en intressant förmiddag Sam!

En slumpvis utvald gata.

Belfast är en vacker och trivsam stad! Som med en blandning av Berlins charm och Bostons fräschör har staden piffats upp sedan konflikterna i praktiken har upphört. Eller kanske som ett litet London (på riktigt alltså, inte som Göteborg) fast utan skräp överallt, och med renoverade hus och någon sorts stadsplanering.

Turismen har tilltagit och med stora mängder EU-pengar har man rustat upp det som förut var en skamfläck i Europa till att bli en mycket charmig liten stad. Åk hit!