Nu när vi ändå är i Dublin kunde jag inte låta bli att gå förbi Jameson-distilleriet och hälsa på mr Jameson i form av en 18-årig limited reserve.

Mr Jameson. Alltid lika belevad och behaglig, så även i sitt eget hem. Givetvis.

Jo, när vi inte tar panoramakort så går vi på barrundor i Temple Bar-området. Detta är ett nöje som vi delar med c:a 100% av Dublins unga befolkning och många andra besökare.

Oklart.

Det finns också en indisk restaurang (se förra inlägget) som man kan äta på, vilket man gärna gör innan man beger sig ut på mer äventyr.

Sedan går man till lite olika ställen och dricker Long Island Ice Tea-drinkar på tapp.

2 drinkar för 10 Euro. Japp.

Sen dansar man så att de övriga i baren undrar vad det är för fel på en.

Det utökade Cykelsällskapet har dansat i baren. När första personen druckit upp sin Long Island Ice Tea, så ställer alla sig i kaptenspositionen. Den som fattar sist måste halsa sin drink. Notera även Joels karakteristiska svetthjärta (på ”Gå ut”-skjortan).

Sen går man på pub och kollar på irländska trubadurer i tre minuter. För att höja stämningen ställer man sig istället i trapphuset och tar gruppfoton.

Sen dricker man Jägerbomber eller (irländskt) kaffe. Sen går man på ett disco med 2000 pers i tre våningar. Där visar man att svenskar dansar bäst i Europa.

Till slut blir man dock så trött att man knappt kan hålla sig vaken och stapplar hem. Sedan går man och lägger sig och sover. Sedan vaknar man och bloggar om det.

Detaljstudie. Han är tillbaka.

Panorama är det nya bergatrollet.
(Notera Kaj-Kaj)

Moosehead gånger tre (minst)

Bloggläsare världen över har hört av sig och bett oss skriva mindre om cykling, historiska platser och vad vi äter. Istället vill de veta mer om vad vi gör på kvällarna.

Oftast är svaret: sover.

Ikväll har vi ett annat svar: Vi dricker den nyss uppfunna drinken Captain Monster.

Dublin innebär inte bara mängder med öl, utan även den av alla mycket emotsedda (men speciellt av mig och Kaj) tidigare planerade WAG WEEKEND (!!!) [WAG är fotbollsspelarspråk för Wifes And Girlfriends].

Linda och Johanna har flugit hit för att hänga med oss i två dagar. Nu blir det fest.

Linda och Johanna är här. Kaj är i himlen. Joel med, fast han fotar.

Eftersom både jag och Johan H upplevt ansträngning i hälsenorna har vi köpt stödstrumpor. Nu kommer vi förhoppningsvis hålla ända till Edinburgh.

Varsitt stöd på varsin fot. Kajs blånagel är från förut medan Joels min skaffades c:a fem minuter innan kortet togs.

Japp. Nu har vi installerat oss i Justins lägenhet på Aungier street. Kom hit om du är i närheten!

Erik, Johan och Joel (och jag då) hittade direkt lägenhetens främsta attraktion. Johan H är inte i bild men han surfar han med.

Enligt Runkeeper brände vi 5589 kalorier på gårdagens cykeltur. Då åt vi visserligen säkert 4000 kalorier också men ändå. Dessutom klättrade vi sammanlagt 3539 meter. Det är nästan ett Fuji det.

Nu äter jag en kaka

Nu åker vi färja mellan Holyhead och Dublin. Färjan är gamla goa Stena Nordica.

Här njuter vi av livet som riktiga lyxkryssningspassagerare:

Johan H får massage. Mmm.

Schhh, han sover.

Going for the big one (och då menar jag frisyren)

Kaj kör snabb cykel nuförtiden.

…eller ”Blowin’ in the Wind

Idag var dagen när vi var tvugna att cykla de ca 12,5 mil som återstod av vägen till Holyhead för att imorgon hinna med den färja som vi bokat och betalt för i förväg. Idag var också tredje dagen på rad vi behövde cykla dryga tolv mil på en dag. Idag var dessutom dagen då ett riktig jävla oväder drog in över Wales.

Vi hade oddsen emot oss men vi fixade det. Fika med nybakade scones på förmiddagen förbyttes till mil efter mil längs den Walesiska kusten i piskande regn och stenhård motvind och middag på stående fot på en take-away chinarestaurang.

Hål i väggen med mat.

Vi spexar framför menyn. Några mer än andra.

På chinarestaurangen såg vi också till att prova den brittiska delikatessen ”Fried Marsbar” (ja, alltså en Mars i frityrsmet. Friterad givetvis). Vi tänkte att om vi någon gång skulle äta den och överleva så skulle det vara idag (med den förbränning vi fått upp). För att ändå vara på den säkra sidan så delade alla fem på två stycken.

Det var (faktiskt) väldigt gott

På vägen cyklade vi också förbi den fina staden Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch. För att kunna komma vidare i livet valde vi att kalla stället för dess korta namn: Llanfairpwllgwyngyll.

Här är två snabba foton. Vi minns inte riktigt varifrån på vägen, eftersom vi var rätt så knäckta av vinden.

En snygg borg.

En fin hamn.

När vi tillslut var framme vid halv tio-tiden, efter att ha kysst marken utanför vandrarhemmet i Holyhead, gick vi ner på stan och tog en öl på en pub och åt pizza på en pizzeria. Sen gick vi hem. Imorrn blir det 8:55-färjan till Irland och vi känner ingen större sorg när vi nu lämnar Wales bakom oss.

”Gör nåt kul så tar jag en bild till bloggen”

Joels fötter var lite renare än hans ben, efter en hård regnig dag vid kusten