Efter våra fyra raska mil vid lunch hade vi fått hybris och siktade på att vara framme vid dagens mål runt 21 (outtalat var detta var dock).

Tyvärr stod det klart efter cirka 30 minuter att det var ungefär 4 mil vi hade i kroppen totalt idag. Alla reserver verkar ha tagit slut under gårdagen och den tidigare så dynamiska femmon som kallas Cykelsällskapet cyklade nu mot walesiska gränsen i långsamt tempo.

Men halvvägs upp i ännu en mördarbacke tändes hoppet i bröstet ändå. Vi hade nått Wales!

Croeso i Gymru betyder Välkommen till Wales. Egentligen heter Wales ”Cymru” på walesiska men efter vissa stavelser (treiglad meddal) blir det istället G. Detta gäller efter stavelserna AM, AR, AT, GAN, TROS, TRWY, WRTH, DAN, HEB, HYD, O, I och Ei.

Att cykla i Wales är fantastiskt vackert. Slående landskap, vrinfina byar och underbar natur. Men problematiskt nog innebar bytet av land både att vi inte längre förstod vad det stod på skyltarna, och dels att Eriks kartapp/Google Maps helt totalt ballade ur. Dessutom började folk titta snett på oss. Pensionärerna skrattade rått och högljutt när de såg oss i våra fina cykelbyxor och frågade: ”Is this some kind of fashion statement?!” och de lite yngre lokala ortsborna stack ut huvudena ur bilfönstret och skrek: ”FAGS!” efter oss. Allt detta ledde till att vi cyklade väldigt vilse.

Men att vi var vilse visste vi ännu inte när vi kom fram till Pontcysyllteakvedukten, en akvedukt som leder Llangollenkanalen över floden Dees dalgång, mellan byarna Trevor och Froncysyllte. Akvedukten, som räknas som ett världsarv av UNESCO, stod klar 1805 och är den längsta och högsta akvedukten i Storbritannien.

Byggd 1805 alltså.

Ganska högt eller hur?

Eftersom vi missat att vi egentligen skulle korsat dalgången på en modern väg några kilometer söderut trodde vi att det var självklart att vi skulle korsa akvedukten. Så på en fyra meter bred bro, där vi samsades med både båtar (som tog 2,5 meter av utrymmet) och några gångtrafikanter drog vi våra cyklar i långsamt tempo. Svindel infann sig. Men det var också häpnadsväckande vackert. Så vi spelade in lite film.

Påverkade av svindel och världsarvets maffighet bestämde vi oss för att följa Pontcysylltekanalen även på andra sidan dalgången. Vi konstaterade att det här var den finaste cykelrutt vi någonsin åkt på. Efter 30 minuter insåg vi också att vi åkte åt helt fel håll.

Efter att ha cyklat tillbaka och hittat rätt väg började vi bli hungriga. Klockan var runt 18 och vi hade bara kommit sex och en halv mil. Vi öste därför på tills vi äntligen vid åttarycket kunde käka på puben Holly Bush i Cefn-y-Bedd. När vi väntade på maten insåg vi att det började mörkna och att vi aldrig skulle orka/hinna till Rhyl vid kusten innan midnatt. Vi bestämde oss därför för att hitta något närmare.

Genom att googla efter Bed & Breakfasts i närheten av Mold, lyckades vi hitta The Old Mill som låg två och en halv mil norrut.

Efter att ha käkat lade vi manken till och tävlade med mörkrets intrång. Mörkrets intrång vann. Nu fick vi verkligen nytta av våra dyra cykellampor. Tillslut kom vi i alla fall fram. Efter en dusch och en redig whisky bestämde vi oss för att gå upp 07:30 imorgon bitti. Vi har 14 mil kvar och en färja att passa. God natt!

Vårt Bed & Breakfast ”The Old Mill” i dagsljus.