Hepp!

Jag (Johan H) är ny i gänget, i alla fall som cyklist, men känner mig ändå helt hemma i allt som sker. Nu har jag fått uppgiften att redogöra för vad vi gjort idag. De andra har börjat festa, jag jobbar jag…

Cykelsällskapet skapar inte bara rubriker, gags och odödliga blogginlägg. Vi har också ett stort ölintresse. Det yttrar sig varje dag genom att vi vid 11-tiden börjar checka in alla öl vi dricker i appen Untapped (installera appen och följ användarna jbergqvist, Kaj, smoltski, eriklindgren och hardstedt för att kolla all öl vi dricker). Vi går också och besöker bryggerier om vi har chansen.

I Dublin ligger världens kändaste bryggeri: Guinness. Klart vi gick dit. Bryggeri-touren var mycket uppstyrd och byggnaden spektakulärt inredd. Eller som Erik uttryckte det: Bryggeri-tourernas Riverdance.

Först en liten grundkurs. Ingredienserna i öl är:

Malt

Humle

Jäst

Vatten

Cykelsällskapet skapar legendarisk Guinness-reklam.

Klart både Johan E och Joel ställde upp som frivilliga när det gällde att provhälla Guinness.

Hela klassen på Guinness fick godkänt. Nu kan vi alla hälla upp en på rätt sätt.

Kaj gav sin upphällning 3/5 i Untappd. Inte så dåligt som det låter.

Resans kanske största panik utbröt då Kaj inte lyckades checka in sin öl på färjan till Dublin och därmed gick miste om en utmärkelse. Untappd borde komma med en varningstext!

Efter att ha diplomerats i ölhällarkonsten tänkte vi gratulera oss själva. Det gjorde vi genom att vänta på en hiss i ungefär 20 minuter. Sedan åkte vi upp till Guinness’ Gravity Bar och njöt av Dublins första solglimtar sedan vi anlände. Utsikten, ölen och sällskapet var mycket angenämt.

Tänk er det här i 360 grader.

Hur följer man då upp detta? Vi gick till en italiensk restaurang och åt och drack och drack och åt. Joel gjorde en Erik och blev inte mätt. Så han beställde in en massa ostar men fick ingen parmesan. Det gjorde honom väldigt missnöjd. Hans humör lyftes inte förrän han fick in eftertraktad ost. Men då glittrade hans ögon likt, återigen, Eriks när denne får lite ny gear eller, i detta fall, en kaka.

På väg från restaurangen såg vi en man med detta imponerande hårsvall.

Hej.

Nu sitter vi i Justins gaf och dricker Captain Monster igen.

Det är med darrande händer följande inlägg skapas. Skakande små fingrar valsar över tangentbordet. Vi känner pressen (WordPressen) att som första WAGs i cykelsällskapets cykelhistoria få skapa sällskaplig historia och blogga i sällskapets sällskap.

Så hur mår de då, egentligen…
Vi skulle säga bra. Utmärkt till och med. Joel mår särskilt bra nu när han fått äta parmesanost. Innan var han mer Munchkompatibel:

Vi vaknar i en ungkarlslya som normalt bebos av herr Justin Sanitär Olägenhet:

När fötterna rör sig över heltäckningsmattan gör man bäst i att hålla andan. Vem vet vem som bor i molnet och vad som väcks vid varje steg?

Trots att ytterdörren knappt går att låsa känner vi oss trygga efter att Kaj på pedagogiskt vis gett oss instruktioner för bästa spolteknik på toaletten.

Johan H offrar sig och sover i vad som mest går att likna vid en sandsäck och Johan E har stenkoll/ungefär
på hur länge äggen kokat.

Det här har vi hunnit med under dagen (hittills):

Vi förvånas över hur gott det är med Guinness

Lär oss hälla upp ovannämnda dryck OCH får diplom…

…vilket vi är väldigt stolta över.

Det har varit en härlig dag som är långt ifrån över.

Vi har knockats av deras brothers love och kommer därför odla skägg. Härmed bjuder vi nu in oss till nästa års cykelresa.

Over and out.

Nu när vi ändå är i Dublin kunde jag inte låta bli att gå förbi Jameson-distilleriet och hälsa på mr Jameson i form av en 18-årig limited reserve.

Mr Jameson. Alltid lika belevad och behaglig, så även i sitt eget hem. Givetvis.

Jo, när vi inte tar panoramakort så går vi på barrundor i Temple Bar-området. Detta är ett nöje som vi delar med c:a 100% av Dublins unga befolkning och många andra besökare.

Oklart.

Det finns också en indisk restaurang (se förra inlägget) som man kan äta på, vilket man gärna gör innan man beger sig ut på mer äventyr.

Sedan går man till lite olika ställen och dricker Long Island Ice Tea-drinkar på tapp.

2 drinkar för 10 Euro. Japp.

Sen dansar man så att de övriga i baren undrar vad det är för fel på en.

Det utökade Cykelsällskapet har dansat i baren. När första personen druckit upp sin Long Island Ice Tea, så ställer alla sig i kaptenspositionen. Den som fattar sist måste halsa sin drink. Notera även Joels karakteristiska svetthjärta (på ”Gå ut”-skjortan).

Sen går man på pub och kollar på irländska trubadurer i tre minuter. För att höja stämningen ställer man sig istället i trapphuset och tar gruppfoton.

Sen dricker man Jägerbomber eller (irländskt) kaffe. Sen går man på ett disco med 2000 pers i tre våningar. Där visar man att svenskar dansar bäst i Europa.

Till slut blir man dock så trött att man knappt kan hålla sig vaken och stapplar hem. Sedan går man och lägger sig och sover. Sedan vaknar man och bloggar om det.

Detaljstudie. Han är tillbaka.

Panorama är det nya bergatrollet.
(Notera Kaj-Kaj)

Moosehead gånger tre (minst)

Bloggläsare världen över har hört av sig och bett oss skriva mindre om cykling, historiska platser och vad vi äter. Istället vill de veta mer om vad vi gör på kvällarna.

Oftast är svaret: sover.

Ikväll har vi ett annat svar: Vi dricker den nyss uppfunna drinken Captain Monster.

Dublin innebär inte bara mängder med öl, utan även den av alla mycket emotsedda (men speciellt av mig och Kaj) tidigare planerade WAG WEEKEND (!!!) [WAG är fotbollsspelarspråk för Wifes And Girlfriends].

Linda och Johanna har flugit hit för att hänga med oss i två dagar. Nu blir det fest.

Linda och Johanna är här. Kaj är i himlen. Joel med, fast han fotar.

Eftersom både jag och Johan H upplevt ansträngning i hälsenorna har vi köpt stödstrumpor. Nu kommer vi förhoppningsvis hålla ända till Edinburgh.

Varsitt stöd på varsin fot. Kajs blånagel är från förut medan Joels min skaffades c:a fem minuter innan kortet togs.

Japp. Nu har vi installerat oss i Justins lägenhet på Aungier street. Kom hit om du är i närheten!

Erik, Johan och Joel (och jag då) hittade direkt lägenhetens främsta attraktion. Johan H är inte i bild men han surfar han med.