Det är med darrande händer följande inlägg skapas. Skakande små fingrar valsar över tangentbordet. Vi känner pressen (WordPressen) att som första WAGs i cykelsällskapets cykelhistoria få skapa sällskaplig historia och blogga i sällskapets sällskap.

Så hur mår de då, egentligen…
Vi skulle säga bra. Utmärkt till och med. Joel mår särskilt bra nu när han fått äta parmesanost. Innan var han mer Munchkompatibel:

Vi vaknar i en ungkarlslya som normalt bebos av herr Justin Sanitär Olägenhet:

När fötterna rör sig över heltäckningsmattan gör man bäst i att hålla andan. Vem vet vem som bor i molnet och vad som väcks vid varje steg?

Trots att ytterdörren knappt går att låsa känner vi oss trygga efter att Kaj på pedagogiskt vis gett oss instruktioner för bästa spolteknik på toaletten.

Johan H offrar sig och sover i vad som mest går att likna vid en sandsäck och Johan E har stenkoll/ungefär
på hur länge äggen kokat.

Det här har vi hunnit med under dagen (hittills):

Vi förvånas över hur gott det är med Guinness

Lär oss hälla upp ovannämnda dryck OCH får diplom…

…vilket vi är väldigt stolta över.

Det har varit en härlig dag som är långt ifrån över.

Vi har knockats av deras brothers love och kommer därför odla skägg. Härmed bjuder vi nu in oss till nästa års cykelresa.

Over and out.