Med tunga hjärtan skickade vi hem WAGsen imorse. Det bar oss emot men det var också dags att åka vidare på vår odyssé. Den kom dock av sig omgående då vi låste in oss i garaget. Efter diverse flyktförsök och en hel del väntan löste det sig och nu var vi på väg igen. Vi hann dock bara tre meter innan Johan E fick punktering. Med den ordnad på mejade vi vår färd ut ur Dublin. Man måste ändå ge irländarna att de vet hur man drar en rak väg. På hela dagen har vi nog inte svängt mer än tio gånger.

Raka spåret.

Efter c:a en timme stannade vi och åt lunch på ett ställe som lyckats med konststycket att eliminera all smak ur sin mat. Detta kompenserades av att mängden som varje portion bestod av var av Edward Blomska mått. Se bara:

Mums!

Ungefär halvvägs mellan Dublin och Dundalk ligger staden Drogheda som bäst beskrivs med färgerna brunt och grått. För att ytterligare rama in stämningen bjöds vi på ett skyfall och fick söka skydd i en livsmedelsbutik.

Men det var inte bara regnigt och grått.

När regnet lättat körde vi vidare och kom fram till Dundalk vid sexsnåret. Vi checkade in på Fairlawn BnB, som såg ut som Rikets sal.

”Välkommen in, mina barn.”

Fairlawns personal rekommenderade oss att besöka baren Sexton för kvällsmat, vilket vi gjorde. Det var raka motsatsen till dagens lunch. God mat, trevlig personal och sammandrag av dagens matcher i Hurling samt Gaelisk fotboll underhöll oss hela kvällen lång. I morgon kör vi till Belfast.

PS. Vi passade också på att städa Justin’s gaf, något som antagligen inte gjorts sedan Påskupproret 1916.